En kommun, som tidigare hade upphandlat driften av ett äldreboende av en stiftelse, beslutade när avtalet löpte ut att låta stiftelsen fortsätta driva äldreboendet inom ramen för ett idéburet offentligt partnerskap, IOP. Kommunen upphandlade därför inte driften på nytt.
Konkurrensverket ansökte om upphandlingsskadeavgift eftersom verket ansåg att avtalet med stiftelsen utgjorde ett upphandlingspliktigt kontrakt och därmed borde ha upphandlats. Yrkandet uppgick till fem miljoner kronor. Förvaltningsrätten biföll Konkurrensverkets ansökan och kommunen överklagade till kammarrätten som avslog överklagandet.
Kommunen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd. Frågan i HFD var om det avtal som myndigheten hade ingått inom ramen för ett IOP omfattades av upphandlingslagstiftningen.
HFD konstaterade att stiftelsen genom det aktuella avtalet åtog sig att tillhandahålla äldreomsorg för kommunens räkning i utbyte mot ekonomisk ersättning. Stiftelsens prestationer ansågs därmed vara av direkt ekonomiskt intresse för kommunen.
Avtalet ansågs även ge upphov till ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Slutligen konstaterade HFD att stiftelsen var att betrakta som en leverantör eftersom den tillhandahöll tjänster på marknaden och att det saknar betydelse att stiftelsen varken hade ett vinstsyfte eller var organiserad som ett företag.
Avtalet ansågs därmed utgöra ett tjänstekontrakt som rätteligen borde ha upphandlats.