En myndighet genomförde en selektiv upphandling av ett verksamhetssystem för ersättning för tolk- och översättningsuppdrag för ett stort antal kunder. För att välja ut maximalt fem av de anbudssökande leverantörerna att lämna anbud hade myndigheten begärt att de anbudssökande skulle lämna uppgifter om ett tidigare uppdrag vilket poängsattes utifrån fem variabler.
En leverantör, som hamnade på delad sjätteplats och därför inte bjöds in att lämna anbud, ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Myndigheten bestred och förvaltningsrätten avslog ansökan. Av intresse i förvaltningsrättens dom är att den gjorde bedömningen att det hade varit tillåtet att använda sig av de selekteringskriterier som myndigheten tillämpat (för den intresserade rekommenderas sidorna 7, 14 och 15 i förvaltningsrättens dom som handlar om kriterierna och bedömningen av dessa – mycket vanligt förekommande). Selekteringsmodellen hade, ansåg förvaltningsrätten, visserligen brister men leverantören hade inte lidit eller riskerat att lida skada.
Leverantören överklagade till kammarrätten och utvecklade sin argumentation om avtalets natur som ramavtal, och inte kontrakt, och tillåten ramavtalslängd. Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten vad gällde selekteringen, men fann att det rörde sig om ett ramavtal. Kammarrätten konstaterade att endast 28 procent av den totala anbudssumman var fast (garanterad volym) och att resterande del var rörlig (och ingen garanterad volym). Kammarrätten använde sig av överviktsprincipen och fann att hela avtalet var ett ramavtal. Myndigheten hade enligt kammarrätten inte visat att det fanns särskilda skäl för en så lång avtalstid som tio år. Leverantören led skada av att den inte hade möjlighet att konkurrera om kontrakt under ramavtalsperioden, som var oskälig enligt LOU. Felet rörde det konkurrensuppsökande skedet och upphandlingen skulle göras om.