Bra konkurrens trots få leverantörer

Teliaägda Cygate, TDC, Netnordic och Tele2 kammade hem Statens inköpscentrals senaste upphandling av telefoniprodukter. Ramavtalet omfattar produkter som abonnentväxlar, telefoner och hänvisningssystem liksom relaterade konsulttjänster såsom exempelvis installation och utbildning.

Ramavtalet har fått kritik för att antalet leverantörer inte är tillräckligt många. Med tanke på att Tele2 i somras förvärvade TDC Sverige för 2,9 miljarder kronor i en affär som beräknas slutföras under det fjärde kvartalet kan de fyra möjliga leverantörerna i realiteten bli tre.

Ramavtalet bedöms vara värt cirka 300 miljoner kronor per år. Kan tre leverantörer ge tillräcklig konkurrens?

Frågan går till Hans Sundström, enhetschef för IT-upphandling vid Statens inköpscentral:

– I detta fall anser jag det, eftersom de är huvudkonkurrenterna på just denna marknad. Vi har avtal med de företag som också var huvudleverantörer på det gamla ramavtalet.

Skillnaden jämfört med tidigare är att Atea inte lämnade anbud, förmodligen på grund av deras låga omsättning. En annan skillnad är att en ny leverantör har tillkommit, nämligen Tele2.

Hans Sundström poängterar att det är endast på telefoniprodukter som antalet leverantörer är så pass få.

– Det vanliga på Statens inköpscentrals ramavtal är att det finns sex eller flera leverantörer.

På de riktigt stora avtalen inom området telekomtjänster är antalet ramavtalsleverantörer fler. Myndigheter som behöver fasta och mobila operatörstjänster och transmissionstjänster har sex företag att välja mellan (Borderlight, DGC Access, IP-Only, TDC Sverige, Tele2 och Telia Sonera) på det ramavtal som populärt kallas för FMOT.

– Samma sak på området kommunikation som tjänst, KST, där det också finns sex leverantörer som redo för förnyad konkurrensutsättning, summerar Hans Sundström.

Historiskt har de äldre ramavtalen FMOT och KST tillsammans omsatt cirka en miljard kronor per år.