Han berättade om när han träffade Picasso i Italien, fångade en spion och fick medalj av kungen, blev jagad av ett sovjetiskt flygplan, cyklade från Sverige till Paris precis efter Andra världskriget och träffade kannibaler i Kongo på 60-talet.
Han sa ofta att han gärna levt i hundra år till för han var så nyfiken på hur världen och tekniken skulle utvecklas.
När morfar fyllde 100 år höll han ett långt tal till släkt och vänner som samlats för att fira honom. Morfar hade alltid varit extremt intresserad och påläst om både historia och nutida frågor. Under sina hundra år så hade han fått uppleva en tid då samhällets och teknikens utveckling var enorm.
Hans observationer och slutsatser ville han dela med oss barnbarn och barnbarnsbarn i sitt jubileumstal. Han hade noggrant skrivit ner orden på en liten lapp.
Morfar började berätta om en kall och snöig februaridag 1920 då han skulle döpas. Det var en historia han berättat många gånger för oss barnbarn. Dopklänningen skulle levereras av morfars moster Anna med tåg, men det var snö på spåren så tågen kunde inte gå och i stället fick dopklänningen köras i ilfart med häst och vagn till lilla Kvidinge från Malmö. Hästkraft kunde man alltid lita på!
Människans innovationer bidrog till att morfars liv med tiden blev mer bekvämt. Elektriciteten kom till landsbygden. Det byggdes toaletter och duschar. Bilen kom vilket gjorde det lättare att transportera sig. Radion, telefonen och teven gjorde att information kunde spridas mycket fortare. Morfars nyfikenhet på världen utanför lilla Kvidinge växte.
När morfar var ung såg världen helt annorlunda ut än i dag. Första världskriget var slut och Europa började resa sig och leva igen. Han växte upp i en tid när Sverige genomgick det moderna industrisamhällets genombrott. En rejäl karl med stora nävar som kunde arbeta i lantbruk stod högt i kurs.
När industrialiseringen kom blev lantbrukarna oroliga att maskinerna skulle ta över och att deras kompetens inte längre skulle efterfrågas. Dåtida forskare förutspådde att industrialismen skulle bli människans undergång. Så blev det som vi vet inte.
Innovationer och utveckling av jordbruket skapade i stället fler arbeten och efterfrågan på andra produkter och kompetenser. Morfar drog då paralleller till den tid vi lever i dag och rädslan för att digitalisering och artificiell intelligens ska konkurrera ut mänsklig arbetskraft.
Han fortsatte berätta att digitaliseringen i stället kommer kräva nya kunskaper. Tänkande människor som kan avancerad teknik. Jobben blir inte färre utan kompetensen som efterfrågas ändras och därmed utvecklas både människan och samhället.
För morfar var det viktigt att alltid fortsätta utvecklas. ”Ingen av oss kommer att leva för evigt så det gäller att suga ut så mycket som ni kan av tiden. Framtiden ligger i era händer, glöm inte det!”, sa han.
Rebecka Carlsson som är hållbarhetsentreprenör och utbildad i exponentiella teknologier vid Nasa pratar om att de två megatrenderna vi har just nu är klimatomställning och teknikutveckling. Teknikutvecklingen är ett kraftfullt verktyg för att nå klimatmål. De kommande 100 åren motsvarar 20 000 år av teknologisk utveckling, menar Rebecka. Tänk om morfar hade fått vara med och uppleva det!
De sista åren levde morfar på ren envishet. Hans hjärta ville inte slå men han vägrade att dö. Läkarna hade aldrig sett något liknande. Så stark var hans nyfikenhet inför vad framtiden skulle utbringa. För vi människor slutar aldrig utvecklas och så länge vi är villiga att utvecklas och är nyfikna på framtiden så finns hoppet om en bättre värld.
Morfars slutord i sitt tal blev; ” Livet dör aldrig. När gräset dör lämnar det fröer som blir till nytt gräs. Vi homo sapiens får barn, barnbarn, barnbarnsbarn och det är våra fröer. Min tid är snart slut men jag lever vidare genom er.”
Linda Bjarle
Livsmedelscontroller, Helsingborgs stad
Vilken underbar läsning (Morfar slutade aldrig att vilja utvecklas)!
Tack Sofia! Vad roligt att du uppskattade texten 🙂 /Linda
Beklagar din sorg. Det var dock en underbar läsning Linda Bjarle!
Tack Pamela! 🙂
Vackert skrivet, Linda! Min mormor och hennes syster blev båda 100 år och var otroligt levnadsglada och nyfikna. De arbetade båda till de var långt över 90 år, men så jobbade de också med sådant de älskade. Så fint att du fick ha din morfar i livet så länge!
Tack Ebba! Vad härligt det låter med din mormor och hennes syster. Fint att de hade varandra så länge. Min mormor lever fortfarande 101 år gammal. Mormor och morfar var gifta i över 75 år och spenderade väldigt få dagar isär.
Tack för en fantastiskt krönika och att du delar med dig!
Tack Henrik! Hälsningar Linda
Tack Linda för den fina livsberättelsen. Och tack Inköpsrådet för att ni publicerade den. Viktigt att tänka på LIVET i under arbetslivet!
Stort tack Marie för din fina kommentar! /Linda