I en internationell jämförelse anses svenska upphandlande myndigheter ligga i framkant i att ställa krav på att mänskliga rättigheter och goda arbetsvillkor i globala leverantörskedjor, vilket behövs. Enligt en granskning gjord av Swedwatch* förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i produktionen av varor som upphandlas. Några exempel är exploatering av barn- och migrantarbetare, extremt låga löner som inte går att leva på och en farlig arbetsmiljö.  Produktionen av många olika varor, till exempel mobiltelefoner, datorer, textil och livsmedel, sker i fattiga länder och leverantörskedjorna är ofta långa och komplexa.

När sociala krav ställs är det ofta som kontraktsvillkor. Det är endast den vinnande leverantören som måste uppfylla kraven under själva kontraktsperioden. Detta är rimligt, framförallt när det är en omogen bransch eller företrädelsevis små företag som ska leverera varorna. Mindre leverantörer saknar ofta rutiner för att ta socialt ansvar för sin leverantörskedja. Att ställa kraven som kontraktsvillkor ger leverantören en möjlighet att ta fram rutiner och börja jobba med frågan på ett strukturerat sätt under kontraktsperioden.

Att leverantörer kan uppvisa rutiner för socialt ansvar är ingen garanti för att kränkningar inte sker.

Det finns dock många större leverantörer och branscher som har rutiner på plats och arbetar systematiskt med socialt ansvarstagande i någon form. IT-branschen är ett exempel. Där har de flesta företagen uppförandekoder och granskar sina underleverantörer för att kontrollera att deras krav efterlevs. Dessa leverantörer kan med lätthet uppvisa rutiner för socialt ansvar. Men det är ingen garanti för att kränkningar inte sker.

Kombinera kontraktsvillkor

För att pusha marknaden till att förbättra sitt arbete kan kontraktsvillkoren kombineras med tilldelningskriterier. Kontraktsvillkor med krav på rutiner för socialt ansvar blir då grundläggande krav som vinnande leverantör ska uppfylla. Tilldelningskriterier blir spjutspetskrav som kan innebära att leverantören får poäng i anbudsprocessen om de till exempel kan visa att de arbetar aktivt för levnadslön till arbetare i produktionen. På detta sätt kan leverantörer som ligger i framkant premieras redan i anbudsförfarandet och få ekonomiska incitament att fortsätta arbeta med frågan.

Det är också intressant att utforska möjligheterna att kombinera sociala kontraktsvillkor med kvalificeringskrav. Det är något som Stockholms läns landsting har gjort, bland annat i upphandlingen av skrivare. Detta skickar en tydlig signal till leverantörerna att rutiner för socialt ansvar inte är något valfritt då efterlevnad av kraven måste säkerställas redan i anbudsförfarandet, annars är man inte aktuell för kontraktet. Det kan också ge en fingervisning om vad myndigheten ska fokusera på i uppföljningen av kontraktsvillkor, om sådana också har ställts. Naturligtvis ställer det höga krav på den upphandlande myndigheten att vara tydlig med vad som ska uppfyllas.

Slutligen är prispress något som behöver överbryggas. Underleverantörer i fattiga länder har svårt att uppfylla kraven så länge de inte får tillräckligt betalt. Att utforska och använda hela paletten av möjliga kravställningar kan skapa ekonomiska möjligheter för de leverantörer som tar ansvar och i förlängningen ge underleverantörer utrymme att förbättra villkoren.

* Swedwatch är en ideell förening vars syfte är att kontrollera att riktlinjer för mänskliga rättigheter efterlevs i svenska företags verksamhet i utvecklingsländer