”Be the change that you wish to see in the world.”
Så snart vi inser och accepterar att vi är i ständig förändring, kommer vi att ha ett mer flödande liv både på jobbet och privat. Mahatma Gandhi tar det ett steg till och uppmanar oss att vara den som visar vägen till den förändring vi vill ha.
Vi tar hem och applicerar det på vårt inköpsarbete. Offentligt inköp är mitt i en utvecklingsfas. Vi går från att vara avtalsfabriker till att vara med och skapa verksamhetsnytta. Samtidigt pågår digitaliseringen för fullt och vad det kommer att innebära för inköp är spännande att klura på. Ska vi sitta stilla och vänta och se vad som händer?
Jag säger nixum pixum! Det är ingen idé att sitta och vänta på att någon ska ta tag i den där inköpsfrågan vi tycker är så viktig, att ledningen ska efterfråga utvecklingen eller att den nationella inköpsstrategin ska bli omsatt i verklighet. Vi har alla ett ansvar. Har du en bra idé, så ett frö, gör ett business case, lägg det i er förbättringslåda, lyft den till ledningen, starta ett samarbete eller hur du nu vill hantera det. Men gör något!
Se till att du är redo!
Hur väl vi lyckas att skapa förändring beror till stor del på hur bra vi kan hantera vår omgivning. Kommunicera mera! Informera ur olika perspektiv och via olika media. Har du en sponsor i ledningen, grattis då har du ökat dina möjligheter att lyckas. Se över din egen förändringskraft, hur stor är den? Kan, vill och är du redo? Vi hanterar förändring på olika sätt. Boken ”Vem snodde osten” är en lättläst bok om att hantera förändring. Har du inte läst den, så har du här inspirerande boktips.
Det kan ta tid
Jag, med gul dominans i min kommunikationsprofil, kan känna att det ibland tar lite väl lång tid för frön att gro. Eftersom jag har kommit till insikt att det tar tid, använder jag tiden till att så fler frön och förbereda mig och min omgivning för den förändring jag vill uppnå. Ett exempel på att det är värt väntan, kommer från en upphandlingschef i en kommun. Hon lämnade en ekonomisk rapport om inköp en gång per år till ekonomichefen. Efter tre år, utan kommentarer eller feedback, dök ekonomichefen upp i hennes dörr och hade förstått inköps bidrag till helheten. Efter det ville ekonomichefen ha mer underlag. Uppföljning blev viktigt och upphandling lyftes upp till nästa nivå i ledningsgruppen.
Vi behöver inte göra allt själva
Ibland räcker det med att ha en idé, som andra tar vidare. Ett exempel från Lantmäteriet är hur vi hanterade öppna data i höstas. Vi släppte ”Sverige i Minecraft”. Det började som en idé hos en av våra verksamhetsutvecklare. Det var ett snabbgrott och snabbväxande frö. På fyra månader var idén utvecklad och klar att användas.
Hur får jag ihop ”be the change” med Sverige i Minecraft? Vi ville bidra till utveckling, så vi tryckte på startknappen. Planarkitekter, skolor, kommuner, myndigheter och såklart Minecraftspelare har fortsatt utvecklingen av idén. I Gävle kommun har ungdomar fått sommarjobb att bygga Gävle i Minecraft. Läckert! Resultatet ska användas i medborgardialogen. När vi visar vägen till förändring finns det människor som tar idén vidare och skapar ytterligare värde. Det gäller även inom inköp och vi kan använda någons resultat och bygga vidare på det.
Dra nytta av väntetiden
Jag drivs av att utveckla. Det finns alltid något jag kan göra för att ta ett steg till för att nå mitt och verksamhetens mål. Som jag skrev i min förra artikel, är kategoristyrning en väg att nå värdeskapande inköp. Ett av mina mål med Lantmäteriets inköpsutveckling är att koppla samman verksamhetsmål med kategorimålen, som i sig är kopplade till mål med den specifika upphandlingen samt att vi följer upp och mäter den realiserade nyttan. Vi är inte där än, så jag använder min ”väntan” till att breddinföra kategoristyrning på Lantmäteriet, vilket i sig skapar värde. Här har jag verkligen lyckats med att skapa en meningsfull väntetid.
Mer samverkan behövs
För att behålla min förändringskraft samlar jag på inspirerande möten med människor både i och utanför Lantmäteriet. Det är viktigt att hålla nära kontakt med kärnverksamheten så att jag förstår deras behov. Via nätverk, både fysiska och virtuella, tar jag del av andras erfarenheter och får nya infallsvinklar hur jag kan presentera nya idéer. Vi behöver mer samverkan. Vi har inte kraften och tiden att göra allt på egen hand inom respektive inköpsorganisation.