En myndighet hade upphandlat transporter avseende hjälpmedel för funktionshindrade. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skulle antas. De fyra anbuden med högst poäng har bedömts enligt följande: A- 4,50, B- 4,29, C- 4,28 och D- 4,27. A tilldelades kontrakt i tilldelningsbeslut som överprövades av D. D förlorade överprövningen i första instans och fick överklagandet avvisat, eftersom avtal redan hade hunnit tecknas.
D ansökte i stället om stämning och yrkade skadestånd enligt LOU. I Högsta domstolen var det ostridigt att A:s och B:s anbud borde ha förkastats. I Högsta domstolen är det D:s invändningar mot C:s anbud som ska prövas.
Högsta domstolen slår fast att rätt till skadestånd förutsätter att det är fråga om en tydlig och inte bagatellartad avvikelse från de principer som gäller för upphandlingskrav eller från vad som kan anses utgöra en sakligt gjord bedömning av anbud i förhållande till underlaget. Då föreligger en tillräckligt klar överträdelse av bestämmelserna i LOU.
För att D ska vinna bifall till sin talan krävs att D visar att det föreligger ett upphandlingsfel och att det är sannolikt att D gått miste om kontraktet på grund av felet.
D hade gjort gällande att anbudet från C skulle förkastas på grund av icke uppfyllda obligatoriska krav och att C:s lämnade uppgifter var så otydliga att de inte gick att utvärdera, samt att C hade fått för höga poäng i utvärderingen (skillnaden var 0,01 poäng).
Högsta domstolen fann att det inte hade funnits grund att förkasta C:s anbud och att det inte hade framkommit något som gav anledning ifrågasätta myndighetens bedömning i utvärderingen. Detta innebar att D inte hade visat att myndigheten gjort sig skyldig till upphandlingsfel. Därmed förelåg ingen rätt till skadestånd och D:s talan ogillades.