Konkurrensverket, KKV, granskade flera kommuners anskaffningar från ett avfallsaktiebolag, som gjordes direkt med hänvisning till det så kallade inhouse-undantaget (Teckal) enligt 2 kap. 10 a § 2007 års LOU.
KKV ansåg att verksamhetskriteriet inte var uppfyllt och yttrade i sitt tillsynsbeslut att ägarkommunerna ”inte fick” köpa avfallshanteringstjänster utan annonsering av bolaget.
Ägarkommunerna överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas, då de menade att det var att anse som ett förbudsbeslut som KKV inte har befogenhet att utfärda enligt LOU.
Förvaltningsrätten och kammarrätten avslog överklagandet, då domstolarna dels fann att beslutet låg inom KKV:s befogenhet, dels att KKV haft rätt i sakfrågan. Kommunerna överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen,HFD, som meddelade prövningstillstånd avseende frågan om KKV:s beslut.
HFD konstaterade att varken 2007 års LOU eller LOU innehåller någon bestämmelse om att Konkurrensverkets tillsynsbeslut får överklagas. Allmänna förvaltningsrättsliga principer ska därför tillämpas såsom de kommer till uttryck i 41 § (nya) förvaltningslagen,FL.
Enligt denna bestämmelse får ett beslut överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt; således är det de faktiska verkningarna som, i enlighet med praxis, är avgörande för frågan om ett besluts överklagbarhet.
HFD bedömde, baserat på det sätt som KKV uttryckt sig på i beslutet, att det kunde antas påverka kommunernas situation på ett sådant sätt som avses i 41 § FL och därmed var överklagbart.
Frågan var därför om KKV agerat utanför sin kompetens. Av förarbetena följer att KKV inom ramen för sin tillsynsverksamhet inte har någon rättslig grund för att tvinga en upphandlande myndighet att vidta eller underlåta viss åtgärd. Då det aktuella beslutet fick uppfattas som ett förbud hade KKV agerat utanför sin kompetens.
Prövningstillstånd meddelades därför i målet i övrigt, underrätternas avgörande upphävdes och KKV:s beslut undanröjdes.