Italienska högsta förvaltningsdomstolen begärde ett förhandsavgörande som gällde tolkningen av artikel 28.2 i direktiv 2014/24/EU.
Frågan var om artikeln skulle tolkas så att det föreskrivs att de ekonomiska aktörer som valts ut att lämna anbud genom ett selektivt förfarande ska vara fullständigt identiska i rättsligt och ekonomiskt hänseende med dem som lämnar anbud.
Även frågan om bestämmelsen ska tolkas så att den utgör ett hinder mot att en utvald anbudssökande lämnar anbud genom ett selektivt förfarande, då sökanden i enlighet med ett fusionsavtal som ingåtts mellan urvalsfasen och anbudsfasen åtar sig att absorbera en annan utvald anbudssökande.
EU-domstolen konstaterade att det av ordalydelsen i art. 28.2 i direktiv 2014/24/EU följer att den ekonomiska aktör som lämnar ett anbud i princip måste vara den aktör som valts ut för att delta i förfarandet.
EU-domstolen menade att det är nödvändigt att fastställa om det har skett en ändring så att de anbudsgivare som valts ut för att delta inte är identiska i rättsligt och materiellt hänseende. Om en anbudsgivare inte är identisk i rättsligt eller materiellt hänseende måste domstolen pröva om det är förenligt med likabehandlingsprincipen. Det aktuella bolaget måste fortsatt uppfylla de krav som ursprungligen angetts av den upphandlande myndigheten. Det innebär att det inte strider mot likabehandlingsprincipen om en ekonomisk aktörs materiella kapacitet endast har ökat.
Art. 28.2 i direktiv 2014/24/EU utgör således inte ett hinder mot att en utvald anbudssökande i enlighet med ett fusionsavtal har åtagit sig att absorbera en annan anbudssökande.