Skada inte styrkt vid hävt ramavtal

BAKGRUND:

Målets bakgrund var en offentlig upphandling som ledde till ett ramavtal om taktillsyn och löpande avhjälpande arbeten inom ett större fastighetsbestånd. Efter att beställaren hävt avtalet yrkade leverantören skadestånd för utebliven vinst. Målet kom primärt att röra frågan om leverantören hade styrkt att den lidit sådan ekonomisk skada.

Leverantören yrkade skadestånd, i första hand med visst belopp och i andra hand med av domstolen skäligen uppskattat belopp enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken (RB). Beställaren invände att leverantören inte lidit någon skada. Tingsrätten bedömde att leverantören inte hade bevisat att bolaget drabbats av skada och att bestämmelsen i 35 kap. 5 § RB inte var tillämplig. Med hänsyn till denna bedömning prövade inte tingsrätten om beställarens hävning var ogrundad eller inte. Hela käromålet avslogs. 

Leverantören överklagade domen med yrkande om att hovrätten skulle bifalla käromålet. På samma sätt som tingsrätten inledde hovrätten prövningen med frågan om leverantören lidit någon skada på grund av att beställaren hävt ramavtalet. 

RÄTTSLIG UTGÅNGSPUNKT:

Utgångspunkt för beräkning av skadestånd vid kontraktsbrott är att skadeståndet ska sätta den skadelidande i samma ställning som om kontraktet hade uppfyllts på ett riktigt sätt (positiva kontraktsintresset). Beräkningen av en skada i form av utebliven vinst utgår ifrån en jämförelse mellan ett verkligt händelseförlopp (vad som rent faktiskt har inträffat efter den skadegörande händelsen) och ett hypotetiskt händelseförlopp (vad som sannolikt skulle ha inträffat om den skadegörande händelsen inte hade inträffat).

Hovrätten hänvisade till Högsta domstolens avgörande i NJA 2017 s. 9, som på ett pedagogiskt sätt har angett allmänna utgångspunkter när det gäller bedömningar av utebliven vinst. Dessa utgångspunkter återges därför ganska utförligt här.

Den skadelidande är i princip bevisskyldig för sin påstådda skada, vilket innefattar omständigheter som kan ligga till grund för antaganden om en möjlig händelseutveckling. Ibland kan det finnas skäl att lindra beviskravet när den skadelidande parten möter bevissvårigheter avseende den uteblivna vinstens storlek. I andra fall kan det finnas skäl att uppskatta skadan till skäligt belopp med stöd av 35 kap. 5 § RB. Bestämmelsen innebär inte att den som yrkar skadestånd befrias från skyldigheten att lägga fram den utredning som skäligen kan åstadkommas.

När skadans storlek är beroende av antaganden och avser en komplex framtida utveckling kan en uppskattning av en utebliven vinst ändå kräva utredning om t.ex. det pris den skadelidande skulle ha kunnat sälja en vara för, vilka inköpskostnader den skadelidande hade, vilka volymer som skulle ha kunnat säljas och vilka kostnader som inbesparades genom att den skadelidande inte sålde varan under den relevanta perioden. Vid brister i utredningen, till exempel att bevisning hade kunnat föras i vissa avseenden men inte i andra, medges inte en direkt tillämpning av 35 kap. 5 § RB. För sådana situationer får de enskilda momenten i skadeberäkningen analyseras för att tillämpa bestämmelsen i de avseenden det inte kunnat föras full bevisning.

HOVRÄTTEN:

Hovrätten hade bland annat att ta ställning till vilka intäkter och kostnader leverantören skulle ha haft om kontraktet inte hade hävts. Leverantören påstod att värdet på de kvarstående kontraktsarbetena vid hävningen, det vill säga de förlorade intäkterna, uppgick till ett belopp som motsvarade det så kallade utvärderingspris som angavs i tilldelningsbeslutet för upphandlingen, med avdrag för betalningar gjorda av beställaren. Leverantören gjorde vidare gällande att dess vinstmarginal på projektet kunde beräknas till 41 procent och att skadan med beaktande av det uppgick till visst belopp. Hovrätten konstaterade att det vid bedömningen av utebliven vinst hade betydelse vilka intäkter leverantören skulle ha fått under kontraktstiden i ett tänkt händelseförlopp där avtalet inte hade hävts.

Avseende uppskattningen av de förlorade intäkterna i den del av avtalet som gällde avhjälpande entreprenadarbeten konstaterade hovrätten att de lämnade uppgifterna gav ett visst stöd för leverantörens påståenden om förlorade intäkter, men att det utöver detta saknades närmare bevisning om omständigheter av relevans för antaganden om en tänkt händelseutveckling under kontraktstiden. Den tänkta händelseutvecklingen var till stor del beroende av beställarens beställningar av avhjälpande arbeten. Leverantören hade inte presenterat något underlag i form av kalkyler eller annan dokumentation som tagits fram i samband med upphandlingsförfarandet.

Vid en bedömning av utebliven vinst ska det också beaktas vilka kostnader leverantören skulle ha haft om hävningen inte gjorts. Hovrätten ifrågasatte beräkningen av den påstådda vinstmarginalen i nu aktuellt fall. Det bedömdes inte ha tagits hänsyn till alla kostnader som var förknippade med uppdraget. Vidare stod det klart att vinstmarginalen hade beräknats med utgångspunkt i uppdrag på löpande räkning. Betydelsen av beräkningen ifrågasattas även för den del av avtalet som avsåg tillsynsarbete som utfördes till fast pris. Leverantören bedömdes inte ha presenterat någon bevisning avseende kostnaderna för arbetet i denna del, till exempel dokumentation om tidsåtgång och specifika kostnader. Avslutningsvis bedömdes utredningen inte heller vara tillräcklig för att styrka kostnadernas storlek gällande den del av avtalet som avsåg avhjälpande entreprenadarbeten. Enligt hovrätten fanns det mot denna bakgrund inte förutsättningar att göra en skälighetsbedömning med stöd av 35 kap. 5 § RB. 

De gjorda bedömningarna avseende det hypotetiska händelseförloppet innebar att leverantören inte hade styrkt sin påstådda skada. Hovrätten bedömde därför inte om hävningen varit ogrundad och utgjort ett kontraktsbrott. Yrkandena om skadestånd ogillades.

ANALYS:

Det kan inledningsvis konstateras att hovrätten inte inledde prövningen med frågan om hävningen haft fog, utan om leverantören hade lidit någon skada på grund av att beställaren hävt ramavtalet. Hovrätten bedömde att leverantören inte hade visat att någon ersättningsgill skada för utebliven vinst uppstått till följd av hävningen. Därför prövades inte frågan om hävningen innebar kontraktsbrott.

Hovrätten var sträng med kravet på att det är leverantören skulle styrka att skada föreligger och vad skadan uppgick till, det vill säga vilka intäkter och kostnader som sannolikt skulle ha uppkommit om ramavtalet fortsatt att gälla. Leverantören hade åberopat sakkunnigutlåtande från dess revisor samt muntlig bevisning i form av vittnesförhör med ett antal anställda hos leverantören. Domstolen framhöll särskilt att det utvärderingspris som angavs i upphandlingen inte var en avtalad ersättningsnivå, såsom leverantören anfört, och att underlag saknades för att bedöma omfattningen av framtida avrop på avhjälpande arbeten och vinstmarginal. Hovrätten ansåg att bevisning skäligen kunde ha lagts fram för olika moment för att fastställa hypotetiska intäkter och kostnader, men fann att bevisningen inte räckte avseende en rad omständigheter. Hovrätten ansåg därför att den inte kunde tillämpa skälighetsuppskattningen av skadestånd i 35 kap. 5 § RB.

Domen visar på de stränga krav som ställs på leverantören att föra bevisning om beräkning av utebliven vinst vid hävning av kontrakt. Det kan vara särskilt utmanande att styrka ett hypotetiskt utfall av intäkter och kostnader vid ramavtal som är beroende på framtida behov och avrop från beställaren. Denna process var omfattande, trots att tillräcklig utredning inte hade förts fram. Det kan därmed konstateras att bevisbördan för att styrka skada blir en tung börda även vad gäller ekonomisk risk för betydande processkostnader.

MÅL:

Svea hovrätts dom, mål T 727-24.

TEXT: Johan Rappmann, advokat/senior counsel och Linus Lundberg, advokat, Norma.