Jag har nog alltid älskat att gå i matbutiker. Vet inte riktigt vad det är som jag tycker så mycket om, men kanske är det lockelsen i det enorma utbudet av smaker och förpackningar som bara väntar på att hamna i kundvagnen. Som liten var det nästan magiskt att få gå med mamma när hon skulle veckohandla. Vid delikatessdisken skulle vi alltid smaka på olika skinkor och ostar som vi skulle ha som pålägg till helgens obligatoriska bullfrukost.
Matvarorna var inte längre bara mat utan nummer som underlättade att snabbt kunna lägga in en order till en kund
När jag började arbeta som innesäljare hos en livsmedelsgrossist blev matvarorna på hyllorna snabbt ersatta av sexsiffriga artikelnummer. Jag kunde rabbla artikelnummer på säkert hundra olika matvaror. Allt från olika äppelsorter, raka falukorvar, fryst blomkål till knäckebröd. Matvarorna var inte längre bara mat utan nummer som underlättade för att snabbt kunna lägga in en order till en kund. Jag hade helt enkelt blivit en artikelnummernörd.
När min chef häromveckan kom tillbaka efter ett möte och pratade om den fantastiska kakbuffén som de fått till fikat kunde jag direkt spoliera hans tanke om att kakorna hade varit hembakade. Bara genom hans korta beskrivning av en underbar cheesecake med kaksmulor i visste jag direkt vilken producent det var som hade tillverkat den. Ibland har det tagit emot extra mycket när jag har beställt en crème brûlée till överpris på den flotta restaurangen eftersom jag vet att även om den är god så är den producerad i en fabrik. Jag skulle kanske inte vilja gå så långt som att jämföra mina ”savanttalanger” inom ”vem som har tillverkat vad” med Dustin Hoffmans färdigheter i ”Rain man”, men åren har ändå gett mig en bred kännedom om leverantörernas sortiment.
Jag har de senaste tolv åren lagt en stor del av min arbetstid på frågor som rör livsmedelssortiment till den offentliga marknaden. Producenternas hemsidor och sortimentsdatabaser har varit min kvällslektyr. När jag arbetade som anbudshandläggare handlade det om att svara med rätt artikel som uppfyllde kommunens krav till bäst pris. Inte lätt när man har cirka 35 000 artiklar att välja mellan. Som anbudsanalytiker var mitt uppdrag att analysera konkurrenternas anbud för att se att deras offererade produkter uppfyllde alla krav. Det krävdes mycket letande på hemsidor och många telefonsamtal till producenter. I mitt nuvarande arbete som livsmedelscontroller är det jag som sammanställer specifikationerna för vilket sortiment som våra enheter vill kunna beställa från. För detta krävs att jag har koll på marknaden.
Det är synd att många kostchefer har besöksförbud för leverantörerna ute på sina enheter
För att kunna arbeta med livsmedelsuppföljning och upphandling krävs att man har en god produktkännedom. Jag har inte längre tid att sitta och hålla mig uppdaterad på diverse hemsidor, utan är nu mer beroende av en bra kontakt med producenterna. Deras kontaktpersoner träffar jag vid några tillfällen per år för att gå igenom nyheter i sortimentet. Jag kan tycka att det är synd att många kostchefer har besöksförbud för leverantörerna ute på sina enheter. Kanske är det tanken på försäljaren som någon som bara vill lura på dem saker. Jag tror tvärtom att det är viktigt att ha ett bra utbyte med producenterna. Dels för att få produktkännedom, dels för att framföra önskemål om produkter som vi saknar på marknaden. Det är vi tillsammans som driver marknaden.