Två aktuella domar visar hur viktigt det är för anbudsgivare att inte lämna mer information i anbudet än vad som krävs i förfrågningsunderlaget. De extra uppgifterna som lämnades gjorde att leverantörerna förlorade affärerna.
Det första målet gällde en upphandling av teletekniska säkerhetssystem. En anbudsgivare överprövade tilldelningsbeslutet eftersom vinnande leverantör inte uppfyllt samtliga skallkrav i upphandlingen. Vinnande leverantör hade i sitt anbud, utöver att ange att denne kunde leverera samtliga produkter i förfrågningsunderlaget, även angivit produktnamn för offererade produkter. Något krav på att produktnamn skulle framgå av anbuden fanns inte i förfrågningsunderlaget. De angivna produkterna uppfyllde inte de ställde kraven.
Kammarrätten i Jönköping fann att de namngivna produkterna omfattades av anbudet eftersom vinnande leverantör själv valt att ange informationen i anbudet, trots att uppgift om produktnamn inte hade efterfrågats. Kammarrätten framhöll att det är anbudsgivaren som står risken för att en uppgift i anbudet inte är förenlig med förfrågningsunderlaget.
Eftersom de namngivna produkterna inte uppfyllde kraven i förfrågningsunderlaget hade myndigheten, enligt kammarrätten, brutit mot likabehandlingsprincipen genom att anta leverantörens anbud. En ny utvärdering skulle göras där anbudet från den vinnande leverantören inte skulle tas med.
Slutsatsen blir att anbudsgivare bör begränsa anbudet till att endast omfatta de uppgifter som efterfrågas i förfrågningsunderlaget. Det finns en risk att lämnade uppgifter som inte efterfrågats står i strid med krav som uppställts i upphandlingen. Även om inlämnade extrauppgifter uppfyller kraven i förfrågningsunderlaget, bör anbudsgivare tänka på att de är bundna av anbuden. Det som anges i anbudet kan göras gällande av upphandlande myndighet under avtalstiden.
I februari 2017 fastslog kammarrätten i Sundsvall att till anbudet bifogade standardvillkor innebar att anbudsgivaren hade reserverat sig mot ett krav i upphandlingen. Upphandlingen var en totalentreprenad enligt LUF. Efter att meddelat tilldelningsbeslut återkallats valde upphandlande enhet att avbryta upphandlingen och övergå till förhandlat förfarande, eftersom inget av anbuden uppfyllde kraven i upphandlingen. Ett nytt tilldelningsbeslut meddelades efter att förhandlingarna med anbudsgivarna hade avslutats. En anbudsgivare överprövade tilldelningsbeslutet och framhöll att denne hade uppfyllt samtliga krav i upphandlingen och att upphandlande enhet därför inte haft rätt att övergå till förhandlat förfarande utan förgående annonsering.
I förfrågningsunderlaget angavs ett förseningsvite om en procent av kontraktssumman för varje påbörjad veckas försening, däremot framgick inte någon maxgräns för vitet. Anbudsgivaren hade i sitt anbud hänvisat till sina standardvillkor där det angavs en maxgräns på 7,5 procent av kontraktssumman för förseningsvitet. Kammarrätten menade att hänvisningen till standardvillkoren innebar att anbudsgivaren hade lämnat en reservation till vitesklausulen i förfrågningsunderlaget. Kammarrätten avslog därmed överklagandet.
De båda domarna visar att det är viktigt att samtliga uppgifter i anbudet noga jämförs mot kraven i förfrågningsunderlaget, särskilt om material som inte efterfrågas bifogas anbudet.
Att till exempel i efterfrågad bruttoprislista ange vilka artiklar som är lagerförda eller att ange en leveranstid som understiger det som krävs i förfrågningsunderlaget, kan innebära att ni som anbudsgivare är bundna av dessa uppgifter. Slentrianmässigt bifogade standardvillkor kan medföra att anbudet förkastas.
Vår rekommendation är att anpassa anbudet efter förutsättningarna i upphandlingen och att inte ange mer i anbudet än vad som efterfrågas i förfrågningsunderlaget.
Ida-Maria Andersson
Sara Dahlén