Ibland blir det fel

Lite då och då hör jag kritik mot offentlig upphandling och mot upphandlare, det kan vara från leverantörer, politiker, kollegor eller andra. Upphandlarna ställer fel krav, vi har inte tillräcklig kunskap om det vi upphandlar, vi är för petiga, vi inte är tillräckligt noggranna, vi inte känner till marknaden, vi har skrivit fel, vi har skrivit rätt men tillämpat det fel, vi fokuserar bara på pris och bryr oss inte om kvalitet. Säkert finns det ibland grund för kritiken och var och varannan dag upptäcker jag att jag klantat till det, att jag missat något, att jag borde ha läst på bättre, avtalet blev inte använt som tänkt, vi missade att fråga något viktigt, vi frågade om något som inte var riktigt relevant, utvärderingsmodellen ger inte det resultat vi trodde och så vidare.

För beställaren innebär det kanske att tvingas välja bort den leverantör som, förutom en liten detalj, lämnat det bästa anbudet.

Även leverantörer och anbudsgivare gör fel ibland. Jag har stor förståelse för att det kan vara otroligt krångligt att läsa ut av ett förfrågningsunderlag allt som ska intygas, beskrivas och bifogas. Det är lätt att missa något och ibland blir det fel. För oss upphandlare tar orena anbud en massa tid och kräver en massa olika överväganden och funderingar. Det är sällan tydligt om det är ett omedvetet fel eller en medveten och kanske otillåten reservation, om det kan förhandlas, kompletteras, förtydligas eller om det kan tolkas på något annat sätt. Det är tråkigt att förkasta anbud och inget man gör om man inte har bra grund för det. För beställaren innebär det kanske att tvingas välja bort den leverantör som, förutom en liten detalj, lämnat det bästa anbudet.

Jag gör inte fel för att vara elak mot anbudsgivare eller för att jag tycker att överprövningar är det bästa som finns, och jag tror inte heller anbudsgivare gör fel eller missar saker i anbuden för att jävlas med mig. Vi gör väl alla vårt bästa men vi kan nog också vara säkra på att vi kommer att göra fel igen.