Hänvisning till underleverantörer utesluter inte egen kapacitet

BAKGRUND:

En kommunal bostadsstiftelse genomförde en upphandling av elinstallationer. För att visa att anbudsgivaren hade den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävdes ställde den upphandlande myndigheten krav på att en företagsbeskrivning skulle lämnas som en del av anbudet. Anbudsgivaren El-Partner Linköping AB angav i sitt anbud att bolaget inte åberopar något annat företags kapacitet för att uppfylla krav som avser teknisk eller yrkesmässig kapacitet, och att bolaget inte heller avser att anlita underentreprenörer för uppdraget. I den företagsbeskrivning som El-Partner gav in angav de samtidigt bland annat följande uppgift:

”Vi har även upparbetade och goda relationer med ett nätverk av pålitliga underentreprenörer som kompletterar vår interna kompetens och kapacitet. Dessa relationer är avgörande för vår förmåga att skalbart anpassa oss till projekt av olika storlekar och komplexitet”.

PLW Elteknik AB som placerades på andra plats, ansökte om överprövning och gjorde gällande att El-Partners anbud borde ha förkastats. PLW menade att företagsbeskrivningen visade att El-Partner var beroende av andra företags resurser och därför inte själv uppfyllde kravet på teknisk och yrkesmässig kapacitet. Eftersom El-Partner inte hade åberopat något annat företags kapacitet kunde bolaget inte heller visa att kvalificeringskravet var uppfyllt genom att förlita sig på sådana företag. Förvaltningsrätten fann att El-Partner inte visat att bolaget själv hade tillräcklig kapacitet. Domstolen beslutade om rättelse och att El-Partners anbud inte skulle beaktas vid utvärderingen.

RÄTTSLIG BEDÖMNING, KAMMARRÄTTEN:

Kammarrätten inleder med att konstatera att det är en skillnad mellan de underleverantörer som en leverantör, utifrån de förutsättningar som följer av kontraktet får anlita för att fullgöra ett kontrakt under kontraktstiden och sådana företag som leverantören förlitar sig på för att uppfylla kvalificeringskrav. Ett kvalificeringskrav syftar till att selektera vilka leverantörer som kan godtas att delta i konkurrensen om kontraktet. Det är den upphandlande myndigheten som, inom de ramar som LOU medger, bestämmer vilka kvalificeringskrav på till exempel teknisk och yrkesmässig kapacitet som ska gälla i varje enskild upphandling.

Det aktuella kvalificeringskravet bedömdes av kammarrätten som ”allmänt hållet”. El-Partner hade i anbudet tydligt angett att bolaget inte behövde andra företags kapacitet och inte heller avsåg att använda underentreprenörer. Mot denna bakgrund fann kammarrätten att den allmänna hänvisningen till underleverantörer i företagsbeskrivningen inte kunde tolkas som att El-Partner saknade egen teknisk kapacitet.

PLW:s invändningar om att El-Partners omsättning och organisation var för liten för uppdraget förändrade inte denna bedömning. Kammarrätten fann att det inte fanns skäl att ifrågasätta att El-Partner själv hade den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävdes. Förvaltningsrätten hade därför saknat fog för sitt beslut om rättelse. El-Partners överklagande bifölls och upphandlingen kunde avslutas enligt tilldelningsbeslutet.

ANALYS:

Domen belyser en central distinktion i upphandlingsrätten: skillnaden mellan att åberopa annans kapacitet för att uppfylla kvalificeringskrav och att anlita underleverantörer vid kontraktets genomförande. Åberopande innebär att leverantören förlitar sig på ett annat företag för att uppfylla ett specifikt krav, medan en allmän uppgift om samarbeten eller underentreprenörer inte automatiskt tolkas som att bolaget självt saknar nödvändig kapacitet.

Förvaltningsrätten och kammarrätten tillämpade samma princip men kom till olika slutsatser. Förvaltningsrätten gjorde en strikt tolkning och menade att El-Partners företagsbeskrivning visade att användandet av underentreprenörer var avgörande för förmågan att utföra uppdraget.

Kammarrätten gjorde en mer nyanserad tolkning och betraktade uppgiften om underleverantörer som en allmän beskrivning, inte som ett faktiskt beroende. Den avgörande skillnaden låg i metoden: kammarrätten bedömde anbudet i sin helhet. Eftersom El-Partner uttryckligen hade angett att bolaget inte åberopar andra företags resurser, vägde denna tydliga uppgift tyngre än de generella formuleringarna i företagsbeskrivningen.

Kammarrättens bedömning är inte helt okomplicerad. El-Partner hade skrivit att relationer med underentreprenörer är ”avgörande för vår förmåga att skalbart anpassa oss till projekt av olika storlekar och komplexitet”. PLW argumenterade att detta, tillsammans med en omsättningsökning på 42 procent, visade beroende av underleverantörer.

Formuleringen ”avgörande för vår förmåga” ligger farligt nära ett erkännande av beroende. Ändå avfärdade kammarrätten detta. Domen signalerar att en helhetsbedömning ska göras där tydliga uppgifter i anbudsformuläret kan väga tyngre än mer allmänna beskrivningar i anbudet.

En viktig faktor var att kvalificeringskravet i detta fall var ”allmänt hållet”. Ju mindre konkret ett krav är formulerat, desto svårare blir det att fastställa att kravet inte är uppfyllt.

För upphandlande myndigheter understryker domen vikten av tydliga och konkreta krav. För leverantörer påminner avgörandet om vikten av konsekvens genom hela anbudet. Allmänna beskrivningar bör ses över noggrant för att säkerställa att de inte innehåller skrivningar som kan uppfattas stå i motsats till andra delar av anbudet.

MÅL:

Kammarrätten i Jönköping, den 11 november 2025 i mål nr 587-25.

TEXT: Peter Wahlbäck och Isabella Mellberg, Advokatfirman Lindahl