Oklart hur upphandlare får det enklare

Är inte det här vad upphandlare har önskat? Mindre reglering? Att förenklat förfarande och urvalsförfarande utgår betyder ju inte att de inte får användas, bara att vi inte begränsas till dessa förfaranden. Jag tycker att även upphandlingsverktygen många gånger begränsar upphandlarens möjligheter. Att då själv skapa modeller som inte direkt stöds av upphandlingsverktygen har visat sig gå alldeles utmärkt.

Varför kan man inte bara med ett alexanderhugg införa 15 kap LUK i LOU och LUF? Elva paragrafer som ryms på en och en halv sida i min regelsamling för offentlig upphandling. Det tror jag löser flera av de blockeringar som finns kring de icke direktivstyrda upphandlingarna.

Det är väl många gånger så att utredarna inte har jobbat som offentlig upphandlare och därför inte har erfarenhet av hur lagens utformning går ihop med verkligheten. Det är en sak att sitta och dra abstrakta penseldrag och en att omsaätta de till en verklighet där det dessutom ofta finns en ledningsgrupp som inte heller kan lagen om offentlig upphandling.
Jag håller med dig Lars, rättstillämpningen borde vara mer konsekvent.

Mycket kloka åsikter från Per.
Skulle vara intressant att få er leverantörers syn på förslaget. Att inte behöva efterannonsera upphandlingar under ett visst värde öppnar ånyo för godtyckliga riktade direktupphandlingar vars enda syfte är att INTE konkurrensutsätta och därmed också dölja för omvärlden både vänskapskorruption och annan otillbörlig påverkan.
Min erfarenhet hittills av efterannonsering av upphandlingar med låga kontraktsvärden är att många leverantörer, främst mindre, kontaktar myndigheten i dialogsyfte. På detta sätt så fungerar dialogen, som är så viktig, åt båda håll.
Naturligtvis är det i grund och botten en fråga om att upphandlande myndigheter ofta saknar den strategiska inriktningen på sitt inköpsarbete vilket slentrianmässigt skapar ”onödiga” direktupphandlingar. I analys så visar det sig snabbt att i många fall saknas de grundläggande förutsättningarna för att genomföra en direktupphandling. Eftersom kontrollen mer eller mindre är obefintlig från tillsynsmyndigheterna och att leverantörerna inte får information om att kontrakt tecknats genom en direktupphandling så glider det igenom utan att någon reagerar. Förlorarna är skattebetalarna och de leverantörer som ställs utanför en marknad som kunde fungera bättre och gynna de mindre företagen.
Att det skulle vara merarbete för upphandlarna är nog en sanning med modifikation, det handlar snarare om att upphandlande myndigheter och enheter inte sätter fokus på den övergripande inköpsprocessen, vilket skapar frustrerade och överbelastade upphandlare istället för fungerande inköpsarbete och effektiv uppföljning.
Jag tycker att både upphandlingsmyndigheten och konkurrensverket duckat för den egentliga utmaningen. Men, igen, som så många tidigare påpekat, i dessa myndigheter saknas både erfarenhet och förståelse för det praktiska upphandlingsarbetet. Det är många år sedan som det bara var juridiska utmaningar i upphandlingsarbetet. Nu pratar vi om goda affärer och hållbart samhälle, och ett bra sätt att nå dit är att öppna för både mer dialog och transparans mot en leverantörsmarknad.
Ett verktyg är att digitalisera samtliga inköp och börja med samtliga upphandlingar oavsett värde och förfarande. På det sättet så inser man snart vikten av e-handel också.
Våra upphandlingssystem som vi har i dag, har precis som Per säger, den funktionalitet som krävs för att genomföra samtliga förfaranden.