Tornseglarna svirlar i luften. Det är dags för välbehövlig ledighet. Det har varit en märklig vår där vi på inköpsenheten i Helsingborg, peppar peppar, har varit friskare än någonsin.
Vi har från början haft mantrat att vi ställer inte in – vi ställer om. Vi har jobbat ännu närmare våra beställare och våra leverantörer för att få stadens vardag att fungera. Kontakterna har skett digitalt.
Vi brukar ha cirka 2 000 personer som går in och ut genom vår entrédörr under ett år för att delta i referensgrupper eller på utbildningar. Redan före coronakrisen tränade vi på digitala möten, men nu blev tester till skarpt läge.
Och vi har gjort det bra, men vi har också upplevt en ny trötthet. Syndromet har tydligen fått ett namn: zoom-fatigue – när vi haft digitala möten hela dagen och glömt boka in pauser emellan.
Digitaliseringen ger oss nya möjligheter att delta på möten och utbildningar. Det ska vi utnyttja, och samtidigt undvika risker som zoom-fatigue eller att vi tror att vi kan vara med på allt.
Det gäller att prioritera bort, och det är något bland det svåraste hjärnan vet. Det kostar mängder med energi. Läs mer om det här och annat spännande om hur din hjärna fungerar i Hjärnan på jobbet (se lästips längst ned).
Den boken borde jag ha haft för 25 år sen när jag var ensam projektledare för Agenda 21 i en liten kommun i Värmland. Jag höll på att gå in i den berömda väggen med en vilopuls på 80.
Det fanns ju så mycket att göra. Allt var viktigt och kul! Jag skrev en krönika om stress som avslutades med att jag hoppades på att kunna njuta mer av nuet och få tiden att stanna upp. Ja, det enkelt sagda är inte det enkelt gjorda.
Ett citat från den tiden poppar upp då och då. Jag tycker det passar lika bra i dag som då. Bo Thunberg, dåvarande ordförande i Naturskyddsföreningen, höll ett föredrag om kommunernas roll i miljöarbetet och sa: ”Hållbar utveckling kräver hållbara människor”.
Jag tänker att det betyder att om vi inte själva är hållbara kan vi inte heller jobba för hållbar utveckling.
Om vi stressar runt och försöker få in så mycket som möjligt under en arbetsdag blir vi trötta, tunnelseende och har svårt att tänka nytt. Vi spar tid genom att flyga till möten, vi spar tid genom att ta bilen, vi spar tid genom att köpa nytt i stället för att laga.
Kanske, kanske kan den här eländiga våren föra något gott med sig – att vi har fått en möjlighet att stanna upp och fundera över hur vi har det. Vad vi värdesätter, vad vi vill lägga vår tid på och vad som är viktigt på riktigt för oss i vardagen, i livet.
Själv älskar jag att jobba, och jag älskar att vara ledig. Och det är väl den där mixen som lockar, precis som med årstiderna (även om ingen vettig kan njuta av den skånska vintern).
På och av. Just nu har jag behov av att vara av. Återhämtning, men det gäller att hitta sitt eget sätt. Vad passar dig? En sovmorgon, en oplanerad dag, en cykeltur, åka och plocka jordgubbar eller sitta och bara tomglo? Kanske meditera ett par sekunder, som kanske kan bli en minut, kanske längre?
Tillåt dig att vara nöjd med det du har åstadkommit den här våren. Du är värd sol, bad och massor med glass! Till hösten väntar nya utmaningar. I spåkulan ser jag, föga överraskande, att vi som jobbar med offentlig upphandling kommer att prata om och jobba mycket med arbetsrättsliga villkor.
Själv önskar jag att jag kunde svirla, men i brist på den förmågan får det bli trädgårdspyssel, långpromenader med hunden längs havet, ta ytterligare några bilder av solnedgången och sätta upp hängmattan.
Svirlande hälsningar,
Camilla Alfredsson
Varför säger alla att de ska ligga i hängmattan, fast de aldrig gör det?
Lästips:
På temat lär känna din hjärna:
Hjärnan på jobbet – lugnare, smartare, effektivare
David Rock, Dana Förlag
För hängmattan:
Öppnas i händelse av min död, av Liane Moriarty
Själv ska jag läsa:
Som hjärngympa, min husfilosofs nya bok:
I kundens skor, att skapa värde utifrån mottagarens perspektiv, av Klas Hallberg och Per Kristensson
För slappa dagar, där tiden står still:
Ett litet liv, av Hanya Yanagihara
