En myndighet upphandlade tillfälligt boende för asylsökande. Enligt förfrågningsunderlaget skulle den upphandlande myndigheten kontrollera att leverantören var registrerad i vissa angivna register för A-skatt och arbetsgivaravgifter. Motsvarande krav ställdes på utländska leverantörer, men dessa skulle med anbuden bifoga intyg från behöriga myndigheter i det egna landet. En leverantör, som hade en norsk underleverantör, gick inte vidare till utvärdering eftersom leverantören inte inkommit med intyg för underleverantören. Leverantören ansökte om överprövning och förvaltningsrätten biföll ansökan och beslutade att upphandlingen skulle göras om. Förvaltningsrätten ansåg att den upphandlande myndigheten genom att ställa särskilda krav på leverantörer som anlitar utländska underleverantörer brutit mot principerna om likabehandling och icke-diskriminering.
Den upphandlande myndigheten överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Upphandlande myndighet överklagade detta beslut till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och yrkade att HFD skulle meddela prövningstillstånd i kammarrätten.
HFD fann att målet aktualiserade frågan om det är i strid med de allmänna principerna att ställa särskilda krav på hur utredning avseende leverantörs lämplighet ska inhämtas av den upphandlande myndigheten, beroende på om leverantören eller underleverantörer är inhemsk eller utländsk. Denna fråga har diskuterats i förarbetena men inte prövats i praxis och HFD fann därmed att det är av vikt för rättstillämpningen att frågan prövas i en högre instans. HFD meddelade prövningstillstånd för prövning i kammarrätten.