Den upphandlande myndigheten hade ställt upp ett krav i förfrågningsunderlaget, för ett byggnadsentreprenadkontrakt, på att anbudsgivarna skulle fullgöra minst 25 procent av byggentreprenaden med egna resurser.
Domstolen slog fast att upphandlande myndigheter inte får ställa upp ett sådant krav och på så sätt begränsa anbudsgivarnas möjligheter att anlita underentreprenörer. Det är tillåtet för anbudsgivare att själva anlita underentreprenörer för att fullgöra uppgiften när detta går att kontrollera, motsatsvis får myndigheten förbjuda underentreprenörer när dessa inte har gått att kontrollera. Klausulen i det aktuella fallet beaktade inte detta.
Vidare ansåg domstolen en sådan klausul, som ställts upp inom ramen för ett upphandlingsförfarande som erhåller ekonomiskt stöd från unionen, utgöra en sådan oegentlighet som motiverar att en finansiell korrigering görs. För frågan huruvida något utgör en oegentlighet så räcker det med att detta, i sig, skulle kunna leda till en negativ ekonomisk effekt för EU:s allmänna budget, att så faktiskt skett behöver inte ha påvisats.
Beloppet ska bestämmas med hänsyn till oegentlighetens art, dess allvar, och den ekonomiska förlusten för den berörda fonden. Detta utgör grunden för frågan om hur den finansiella korrigeringen ska göras. En enstaka, icke-upprepad oegentlighet kan motivera att en mindre korrigering behöver göras.