Att utan regelrätt upphandling förlänga ett utgånget ramavtal med Atea kostar Malmö stad 1,1 miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift. Gabriella Manieri är upphandlingschef vid kommunen. Hon säger att man inte söker prövningstillstånd i kammarrätt, utan accepterar förvaltningsrättens dom.

– Malmö stad tar konsekvenserna av de val som gjordes för att säkra leveranserna.

Det betonas att avsikten alltid är att upphandla så att avtalsluckor inte uppstår. Ibland tillstöter dock komplexa situationer eller frågor som gör att det blir fördröjningar. Här har kommunen bland annat sökt en ny leveransmodell.

– Vi måste säkra leveranser till verksamheten även om det innebär att staden måste teckna tillfälliga avtal som inte föregåtts av annonsering.

Vad har ni lärt av den här domen?

– Att det kan bli kostsamt när behovsanalys och marknadskartläggning tar längre tid än planerat.

Den som sätter sig in i upphandlingens alla turer får intrycket av att Malmö stad ville fortsätta med befintlig leverantör. Detta trots att relationen knappast varit problemfri.

Inför den olagliga avtalsförlängningen kontaktade Malmö stad tre av Ateas konkurrenter. Lin Education, Ricoh och Caperio avböjde uppdraget som logistikpartner.

Fast Lin Education har väl knappast profilerat sig som logistikpartner? Hade det inte varit större idé att prata med exempelvis Dustin som konkurrerade med Atea när det ursprungliga avtalet upphandlades år 2013?

– Vi talade med ett urval av aktörer som var relevanta, dock inte med alla tänkbara på marknaden.

Av det material som kommunen skickat till förvaltningsrätten verkar det dessutom som om mötena med konkurrenterna genomfördes efter det att avtalet ingåtts. Det avvisar Gabriella Manieri:

– Avtal tecknades i olika omgångar och dessa möten skedde inför den andra avtalsperioden som var aktuell.

Per Eriksson