För första gången någonsin tar Högsta Förvaltningsdomstolen hjälp av EU-domstolen i ett upphandlingsmål.
För första gången någonsin begär Högsta förvaltningsdomsolen (HFD) ett förhandsavgörande av EU-domstolen i upphandlingsmål. Denna unika händelse sker i målet som Konkurrensverket driver mot SJ, där Konkurrensverket menar att SJ är en upphandlande enhet och ska följa upphandlingslagstiftningen (LUF i detta fall).
Det är just pudelns kärna som HFD vill ha hjälp med att avgöra: faller den verksamhet som SJ bedriver under de förutsättningar som gäller för järnvägstrafik i Sverige inom EU-direktivets råmärken, alltså om SJ är tvunget att följa LUF.
Om en svensk domstol är tveksam till hur den ska tolka EU-rätten kan den begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen måste begära förhandsavgörande om det finns tveksamhet om hur EU-rätten ska tolkas.
De två frågorna som Högsta förvaltningsdomstolen har ställt till EU-domstolen:
Fråga 1: Ska artikel 5.1 andra stycket i direktiv 2004/17/EG tolkas på så sätt att ett nät för transporttjänster föreligger när transporttjänster på ett statligt förvaltat järnvägsnät för nationell och internationell järnvägstrafik tillhandahålls enligt bestämmelser i nationell lagstiftning som genomför direktiv 2012/34/EU, vilka innebär att tilldelningen av järnvägsinfrastrukturkapacitet baseras på ansökningar från järnvägsföretag och att samtliga ansökningar ska tillmötesgås i största möjliga utsträckning?
Fråga 2: Ska artikel 5.1 första stycket i direktiv 2004/17/EG tolkas på så sätt att en verksamhet som bedrivs av ett sådant järnvägsföretag som avses i direktiv 2012/34/EU och som innebär att allmänheten erbjuds transporttjänster på ett järnvägsnät utgör sådant tillhandahållande eller sådan drift av nät som avses i bestämmelsen?
