Virginie Rozière
Virginie Rozière är nöjd med kompromissen. Foto: Philippe Buissin.

Snart kan visselblåsarna andas ut

Europaparlamentet har röstat för att bättre skydda visselblåsare som rapporterar brott inom exempelvis upphandlingsområdet. Den nya lagstiftningen blev, som så ofta i EU-sammanhang, en kompromiss.

Med stor majoritet har Europaparlamentet röstat för en ny lagstiftning som ska stärka skyddet för visselblåsare i hela EU. Texten antogs med 591 ja-röster, 29 nej och 33 nedlagda röster.

Syftet är att bättre skydda visselblåsare som rapporterar eventuella brott mot EU-lagstiftningen inom en mängd områden såsom offentlig upphandling, finansiella tjänster, penningtvätt, produkt- och transportsäkerhet, kärnsäkerhet, folkhälsa och konsument- eller dataskydd.

Föredraganden Virginie Rozière är från Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet. Hon säger att skandaler som Luxleaks och Panamadokumenten bidragit till att uppmärksamma visselblåsares utsatta situation:

– Inför EU-valet har Europaparlamentet nu skickat en stark signal om att vi lyssnar till medborgarnas farhågor och drivit på för robusta regler som garanterar säkerheten för människor som väljer att träda fram.

Den kommande lagen ska sätta stopp för hämndaktioner mot visselblåsare. Garantier införs för att förhindra att de sägs upp, degraderas, trakasseras eller får utstå andra former av repressalier på sin arbetsplats.

Visselblåsare kan även komma att få ekonomiskt och psykologiskt stöd i samband med rättsliga förfaranden. De som hjälper personer med att slå larm om missförhållanden, exempelvis kontaktpersoner, kolleger och släktingar, kommer också att vara skyddade.

I första hand ska visslare larma internt eller till berörd myndighet. Det är fritt att rapportera direkt till media då det finns fara för allmänintresset eller risk att bevis förstörs.

– Vi hade föredragit att visselblåsaren själv ska få avgöra vilken kanal som är lämpligast att larma genom, men anser ändå att det blev en bra kompromiss, säger Jakop Dalunde, miljöpartistisk EU-parlamentariker.

Lagen måste nu godkännas av EU:s ministrar i rådet. Sedan har EU-länderna två år på sig att anpassa sin nationella lagstiftning efter det nya direktivet. I och med att detta är ett minimidirektiv kan länder välja att gå längre.

Kommentatorerna ansvarar för sina egna inlägg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *