Igår var jag på ett jättebra möte om tidig dialog där jag lyssnade till beskrivningar av tillämpning i Norge och reflektioner kring detta från Sverige. Efter att precis ha lämnat stafettpinnen vidare vad avser Innovationsupphandlingsutveckling (långt ord) i vår region och troligen nationellt, övergår vi nu i vårt fögderi till linjedrift. Hur ska vi då ta kommande steg? Hur ska vi tillsammans med våra ägare och beställare inte bara identifiera utan även definiera och resurssätta de processer som kommer att krävas för att fixa de utmaningar vi i den offentliga sektorn, och därigenom hela samhället, står inför?
Se det verkliga behovet
Ja dagen efter kan det ibland kännas som, lite av eftertankens kranka blekhet och lite Strindbergskt eller Bergmanskt tungt denna morgon i april då regnet drar linjer längst tågfönstret på min resa norrut. Men mitt i detta anfall av melankoli och modfälldhet kommer en strimma av ljus fram genom tallskogen vid Axmar. Det är inte bara solen utan likväl tanken som bryter de grå skyarnas kompakthet och jag fångas av det jag varit med om de senaste åren och det som ligger framför mig i mitt uppdrag tillsammans med mina ägare, kunder, beställare, leverantörer, intressenter och medborgare. De år som präglats av att söka se det verkliga behovet och i process och procedur och etablera detta i avtal och leverans.
Jag känner tillit och tillförsikt igen och när tåget ankommer Söderhamn är det försommar och jag svingar kavajen och lättar lite på den obligatoriska slipsen, så där lite fredagscasual och nära vårdslöst när jag vandrar mot Söderhamns City och vårt underbara kontor.
Driver utveckling
Det är fredag, jag är en del av den offentliga affären och vi driver utveckling med det vi gör, vi gör det varje dag och vi behöver komma ihåg det varje dag. Vi jobbar för medborgarnas väl och ve och det är vår plikt att söka det verkliga behovet och i vårt kall möta det med de bästa avtal som står att finna.
Jag är lika delar glad och stolt att vara offentliganställd i den offentliga affärens tjänst!