Nämn att du jobbar med upphandling, i vilket sammanhang som helst, så finns det nästan alltid någon som har en åsikt.
En bordsgranne på bröllopet i somras ville informera mig om att kommunen faktiskt bara bryr sig om lägst pris och aldrig kvalitet. Det visste min bordsgranne, för hen har lämnat ett anbud till kommunen en gång. En annan bekant berättade att bolaget som hen jobbar på har som uttrycklig strategi att överpröva alla upphandlingar de förlorar. Chansen att få affären gör det värt besväret och det finns alltid något som är fel. Till och med mormor suckade och sa, ”Ja, det blir väl så med sån där upphandling”, om något ärende på vårdcentralen.
Förvånansvärt ofta vill människor som inte jobbar med upphandling tala om för mig, som jobbar med upphandling, hur det här med upphandling egentligen fungerar. Jag är tacksam för att de vill dela med sig av sina erfarenheter. Men som om jag inte redan vet? Jag jobbar med detta, varje dag. Jag vet att det finns problem och svårigheter och att det ibland ser ut som att upphandlingar bara leder till dåliga affärer, överprövningar, dyra avtal och odugliga leverantörer.
Varför får jag aldrig berätta att jag upphandlat ett avtal som sänker kostnaderna med 50 procent.
Varför vill människor hellre berätta om sina egna enstaka erfarenheter av upphandling istället för att fråga vad jag tycker? Varför får jag aldrig berätta att jag upphandlat ett avtal som sänker våra kostnader med 50 procent och samtidigt ger bättre rutiner kring beställningar så att vi får garantier och kontroll? Det hade inte hänt om inte upphandlingen hade initierats och drivits av oss upphandlare. Samma sak hade kunnat åstadkommas utan oss upphandlare, men det gjorde inte det. Det rullade på. I samma gamla hjulspår. Dåliga hjulspår. Ändå får upphandlingen ta skit.
Ibland ringer leverantörer och påpekar att jag har gjort fel. Jag har ställt för höga krav, ställt för låga krav, utvärderat fel sak eller helt enkelt valt fel leverantör. Men det är sällan någon kan svara på hur jag skulle ha gjort istället. Det är kanske inte leverantörernas jobb att ta fram krav i mina upphandlingar, men om man anklagar någon för att vara dum, kanske man kan erbjuda någon smart lösning som alternativ till dumheten.
Det finns väl något citat om att inte tala om för någon hur den ska gå innan man har provat att gå i dennes skor. Vi upphandlare är inte onda. Vi skulle kanske kunna gå fortare och bättre om vi var barfota, men vi går så gott vi kan i de skor vi har.