En myndighet i Italien hade i en upphandling av planering, samordning och utförande av byggnation ställt krav på certifikat för vissa kvalifikationer. En anbudsgivare deltog i upphandlingen som ledare för en tillfällig företagssammanslutning och åberopade två stödföretags kvalifikationer. Ett av stödföretagen förlorade de nödvändiga kvalifikationerna efter att urvalsfasen hade avslutats, men medan förfarandet fortfarande pågick. Den upphandlande myndigheten tilldelade senare kontraktet till en annan tillfällig företagssammanslutning, medan den första anbudsgivaren kom tvåa.
Upphandlingen överprövades och hamnade i Högsta förvaltningsdomstolen i Italien, som begärde förhandsavgörande från EU-domstolen. Den vinnande företagssammanslutningen hade anfört att anbudsgivaren borde ha uteslutits ur upphandlingen, medan denne menade att en anbudsgivare inte kan hållas ansvarig för förlusten av ett stödföretags kvalifikationer, och att det borde givits möjlighet att byta ut stödföretaget.
Tolkningsfrågan i EU-domstolen var huruvida art. 47.2 och 48.3 i direktiv 2004/18/EG, dvs. det äldre LOU-direktivet, utgjorde hinder för en nationell lagstiftning som utesluter möjligheten att byta ut ett stödföretag som förlorat de nödvändiga kvalifikationerna efter det att anbudet har lämnats in, och som innebär att denna aktör automatiskt utesluts. EU-domstolen fann att så inte var fallet. Domstolen påpekade att beslut om att godta en vinnande företagssammanslutnings ändrade sammansättning medför en ändring i förhållande till tilldelningsbeslutet, som kan betraktas som betydande om den avser en omständighet som varit avgörande för detta beslut. Att godta ett byte av underleverantör utan att genomföra ett förnyat tilldelningsförfarande kan i sådana fall innebära ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. EU-domstolen påpekade också att det är den anbudsgivare som leder en företagssammanslutning som ansvarar för att sammanslutningen fullgör sina skyldigheter och de uppställda villkoren.