Alingsås kämpar vidare för sitt idéburna offentliga partnerskap med Bräcke diakoni. Kommunen menar att samarbetet är en icke-ekonomisk tjänst som inte behöver upphandlas.
I somras dömde förvaltningsrätten Alingsås kommun till fem miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift. Domstolen gick helt på Konkurrensverkets linje kring kommunens IOP-avtal med Bräcke diakoni.
Avtalet gäller vårdkedja för personer med demenssjukdom, där bland annat driften av äldreboendet Ginstgården ingår, och är värt 75 miljoner kronor. I sitt överklagande till kammarrätten hävdar kommunen att samarbetsformen inte bygger på marknadsmekanismer och kommersiella kontrakt.
Catharina Johansson, förvaltningschef för vård- och äldreomsorgsförvaltningen, beskriver avtalet som en icke-ekonomisk tjänst av allmänt intresse som vare sig omfattas av EU:s primärrätt eller sekundärrätt:
– Eftersom upphandling av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse inte omfattas av EU:s inremarknadsregler omfattas den heller inte av lagen om offentlig upphandling.
Hon anser att förvaltningsrätten inte tagit till sig kommunens skäl till varför skattefinansierad äldreomsorg inte utgör en ”ekonomisk tjänst”:
– Detta behöver prövas av en högre instans. Frågan om icke-ekonomiska tjänster är så principiellt viktig att det behövs prejudikat.
Enligt argumentationen är välfärdstjänster, till skillnad från andra tjänster som kommunen upphandlar, avsedda för någon annan än kommunen. Då ska de heller inte omfattas av LOU.
– Jag vill dock vara tydlig med att det inte är så att vi inte vill använda oss av upphandling eller låta vinstdrivande vårdföretag vara med i framtida upphandlingar, men som det är i dag stängs samtidigt idéburna organisationer ute, säger Catharina Johansson.
Det är advokatbyrån Front som haft kommunens uppdrag att arbeta med ansökan om prövningstillstånd. Man har bland annat identifierat ett mål där kammarrätten konstaterat att rektorsutbildning utgör icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
– Det målet har vissa likheter med vårt, menar Catharina Johansson.
Det fall som refereras i artikeln som handlar om Skolverkets rektorsutbildning kommer nog att vara svårt att vinna med. Konkurrensverket konstaterar i ett referat av domen att ”Kammarrätten konstaterar att utbildningen ifråga ytterst är ett styrinstrument för staten att uppnå utbildningspolitiska mål. Detta då utbildningen ges av inrättningar som ingår i ett system för offentlig undervisning som helt eller delvis finansieras med offentliga medel och att kostnaderna för utbildningen finansieras av staten utan att staten avser bedriva verksamheten i ekonomiskt vinstsyfte. Mot bakgrund av detta finner kammarrätten att den ifrågavarande utbildningen inte utgör en sådan prestation som normalt utförs mot ersättning i den mening som avses i artikel 50 i EG-fördraget, i vilken begreppet ”tjänst” definieras.”
Här är det ju fråga om tjänster som utan tvekan ”normalt sett utförs mot ersättning”. Men lycka till med överklagandet.