Diskussionen kring grossisternas egna märkesvaror(EMV) har varit het så länge jag kan minnas. Egna märkesvaror är produkter som grossisterna tar fram under eget namn för att konkurrera med producenternas märkesvaror. Oftast handlar det om volymprodukter som köttbullar och pannkakor, men även mer nischade produkter för att kunna erbjuda något unikt.
Menigo har idag cirka 1000 egna märkesvaror och Martin & Servera cirka 780. Det kan vara en stor producent som producerar exempelvis ärtor både under eget varumärke, men även till en grossist som sätter sitt eget varumärke på ärtorna. Det är även samarbeten med små lokala producenter som får möjligheten att sälja sina produkter till en bred marknad just genom samarbetet med grossisten som distribuerar produkterna.
Missnöje mot grossisternas varumärken
Under åren har jag hört mycket missnöje ifrån producenterna som får sina märkesvaror utkonkurrerade av de stora grossisternas egna märkesvaror. Vid offertlämningen sitter grossisten med trumf på hand. De ser alla producenternas listpriser och då kan styra vilka produkter som kommer med i ett anbud och således är den produkten som kommer att köpas. Grossisten offererar både som producent och leverantör.
Som tidigare anställd hos en stor grossist vet jag att kontrollen och kvalitén på egna märkesvaror oftast är hög. Det är i det stora hela bra kvalitet till ett bra pris. Problemet blir när grossisten tar fram, ursäkta uttrycket, skitprodukter. Produkterna har på ett strategiskt sätt tagits fram för att kunna passa in på de krav vi som kommun ställer och det finns inget i deras innehållsförteckning som skiljer mot märkesproducenten. Även om vi kanske vill ha Felix potatisbullar så är det svårt att ställa krav som gör att den vinner eftersom det inte finns något som särskiljer dem åt sett till innehåll.
Vi som kunder måste ta tillbaka makten över de priser vi betalar för produkterna vi beställer.
Följden blir att vi riskerar få in en produkt som vi inte kan använda eftersom barnen inte äter den. Det slutar med att vi måste tilläggsupphandla märkesvaran till ett betydligt högre pris. Grossisten har alltså allt att vinna på att offerera egna märkesvaror. För att minska vågen av egna märkesvaror vid offertlämning gäller det att vara innovativ. Exempelvis på pannkakor som är en stor produkt i skolorna så har vi för att få en bra kvalitet ställt krav på att det ska vara en hög andel ägg i. På så sätt får vi bort pannkakorna som är av sämre kvalitet som barnen ändå inte vill äta.
I våras var jag på en träff där cirka 30 kommuner ifrån hela landet deltog. Vi alla arbetade på något sätt med uppföljning av livsmedelsavtal. Ett hett ämne var bristen på insyn i grossisternas prisjusteringar av egna märkesvaror. För prisjusteringar på det nettoprissatta sortimentet, som sker fyra gånger per år, kräver vi in intyg på alla produkter som prisändras. Både på grossistens egna märkesvaror samt märkesvaror som producerats av producenten själva. Problemet är att grossisten är både producent och leverantör och de kan själva styra prissättningen på sina egna märkesvaror så att deras produkter blir mer attraktiva.
Vi är för snälla
Privata företag skulle nog aldrig acceptera att en produkt de avtalat med en leverantör helt plötsligt skulle höjas med tre procent på grund av råvarubrist eller ändrad dollarkurs. Min känsla är att vi i det offentliga ibland är för snälla och inte vågar ifrågasätta prisökningarna. Vi måste ha större transparens mellan kommunerna med vilka priser och prisjusteringar vi har för att ge större insyn i hur grossisterna ändrar priserna på sina egna märkesvaror. Vi som kunder måste ta tillbaka makten över de priser vi betalar för produkterna vi beställer.